NORRA SÄM

Norra Säms kyrkoruin

Norra Säms kyrkoruin

Huru Norra Säms kyrka blev en ruin
ur kh Salomon Kallenbergs text från år 1925.

På en vacker plats vid Sämsjöns strand observeras, då man färdas vägen fram utmed sjön, en inhägnad plats med ruiner av en gammal byggnad.
Platsen har en gång varit kyrkogård, och många generationer hava där funnit sin sista vila. Stenmurarna äro kvarlämningar efter. en gammal kyrka, som fordom funnits i N. Säms nu med Skölvene sammanslagna församling.

Många fara förbi utan att ägna en tanke åt den gamla minnesrika platsen. Den är dock värd, att man en stund stannar inför den i eftertänksamhet och begrundande.
Tankarna taga sig därvid måhända ett uttryck i den frågan: Huru har en helig plats, en kyrkplats, kunnat så vandaliseras, hur har en kyrka kunnat få så förfalla och lämnas så åt sitt öde?

Om Norra Säms kyrkas förfall skrev tidigare kyrkoherden i Skölvene pastorat Salomon Kallenberg, verksam i Skölvene mellan åren 1920 till 1938. Hans text ingick i en större skrift, ”Julhälsning till församlingarna från präster i Skara stift år 1925”, som stiftet svarade för.

I kh Kallenbergs text läser man att Säms kyrka tömdes på sitt innehåll av värde och dessa saker flyttades till annan plats, bl.a. delvis till den senare för församlingarna gemensamma kyrkan i Skölvene.

Predikstolen, bilden t.v., flyttades sedemera till Hovs kyrka och är fortfarande i bruk.

Altartavlan, bilden nedan, hänger idag i Ramnakyrkan, Borås.

Utöver dessa finns även bevarat en del övriga inventarier, främst i silver som ljusstakar, nattvardskalk samt en brudkrona m.fl. värdefulla föremål. Merparten av dessa förvaras numera centralt i pastoratets gemensamma valv.

Inom kort kommer här att finnas länkat till en folder i pdf-format med ett utdrag av kh Kallenbergs hela text.

Vid kyrkoruinen står en informationstavla, länge utsatt för väder och vind. Där står bl.a. att läsa följande saxat ur gamla protokoll av Länsstyrelsen i Älvsborgs län / Västergötlands museum.

Och kan man utan rysning betrakta dessa helgedomar in- och utvändigt och ej finna, att visserligen ingen sämre moderkyrka letas upp varken i Skaraborgs eller Älvsborgs län.”

Så beskrevs de båda medeltidskyrkorna i Skölvene och Norra Säm på en sockenstämma år 1828. Det var också början till slutet för dem. År 1843 stod den nya gemensamma kyrkan färdig. Den gamla kyrkan i Skölvene revs och Norra Säms kyrka lämnades att förfalla.

Vi kan chockeras över hur man för drygt 150 år sedan kunde rasera medeltida helgedomar. Men då ansågs de vara alltför små och förfallna. Det var dock inget beslut som socknarna tog frivilligt. I både Skölvene och Norra Säm ville man hellre reparera sina gamla kyrkor. Men kyrkorna blev helt enkelt utdömda av myndigheterna.

Norra Säms kyrka byggdes på 1200-talet, och beskrivs år 1829 som liten och mörk av Skölvenes kyrkoherde A. J. Lundqvister. Kyrkan fick förfalla fram till 1920-talet då olika initiativ togs för en upprustning. År 1932 restaurerades hela kyrkoruinen.

Kyrkan hade en klocka i en numera raserad, fristående stapel. Efter sammanslagningen med Skölvene fördes kyrkans inventarier till den nya kyrkan, där också klockan hamnade. Men år 1955 flyttades klockan hem igen, denna gång till en nyuppförd klockstapel.

På kyrkogården finns en gravhäll med den numera svårtydda inskriften: ”Denna grav har friherrinnan och överstinnan Johanna Margareta Köhler född Ehrenstrahl låtit förfärdiga åt sig och sina efterkommande 1762”